Brinnande helig bok. Yttrandefrihetens dilemmat
for English version (original article) - CLICK HERE
De senaste veckorna har Sverige
upplevt flera incidenter med koranbränning. Dessa kan förstärka antireligiös
diskurs och politiserade kampanjer mot religiösa minoriteter. De kan också hota
den svenska mångkulturella sammanhållningen. Jag hävdar att vi måste tolka de
lagar som tillåter bränning av heliga böcker i bästa intresse för de människor
som lever i ett mångkulturellt samhälle.
Migrant Integration Policy Index
(2020) rankade Sverige bland topppoängarna när det gäller att implementera
antidiskrimineringspolitik och förbättra migranters livskvalitet. Svensk
integrationspolitik fokuserar på att tolerera olikheter och motstå rasism.
Med ett stort antal migranter från
muslimska länder valde Sverige en generös politik för att stödja muslimska
migranter. Lagar som begränsade muslimska religiösa sedvänjor undveks. Svenska
kyrkan arbetade också för den sociala integrationen av migranter och förblev en
framstående anhängare av det mångkulturella och multireligiösa Sverige.
Det svenska samhället och
institutionerna är mångkulturella; människor med olika etnisk och religiös
bakgrund kan blomstra och bidra till socialt kapital utan rädsla för
diskriminering. Men den senaste tidens koranbränningar i Sverige har fått mig
att reflektera över "handlingen" av hatretorik och yttrandefrihetens
dilemmat.
I Sverige är det lagligt att bränna
heliga böcker enligt lagen om yttrandefrihet. De som vill måste dock söka
tillstånd från polisen. Nyligen lät polisen en man bränna Toran och Bibeln
framför Israels ambassad i Stockholm. Mannen dök upp offentligt med böckerna
men brände dem inte. Hans avsikt var att uppmärksamma tanken att brännande av
heliga böcker är ett hatbrott som kan förstöra fred.
Att
bränna heliga böcker är inte ett uttryck för yttrandefrihet. Vi kan betrakta
det som ett hatbrott som symboliserar religiös diskriminering och förföljelse.
På samma sätt kan vi betrakta att bränna nationella flaggor som ett hatbrott
mot en specifik nation.
Innan
vi bildar oss en uppfattning om huruvida bränning av heliga böcker är
acceptabelt bör vi ställa oss följande frågor:
·
Vilka är intentionerna hos de
individer som bränner de heliga böckerna?
·
Vad är det de protesterar mot?
·
Hur mycket vet de om den heliga
boken och dess innehåll?
·
Vilka är deras
meningsskiljaktigheter med boken?
·
Varför tror de att bränning är det
bästa svaret på dessa meningsskiljaktigheter?
Svaren
på dessa frågor är avgörande för att förstå motiven bakom brännandet av en
helig bok.
Den svenska polisen har ibland
förbjudit koranbränning som en säkerhetsrisk. Men i de flesta fall tillåter de
det. Förmodligen undersökte de inte demonstranternas avsikter och åberopade
lagen om yttrandefrihet.
I mångkulturella samhällen utvecklas
"samhörighet" genom förståelse, acceptans, respekt och flexibilitet.
Absolut frihet att bränna heliga böcker med avsikten att rikta sig mot
religioner och deras anhängare kan förstöra denna samhörighet. Det förstärker
antireligiös diskurs och politiserade kampanjer mot religiösa minoriteter.
Extremister, inspirerade av koranen och deras mediebevakning, kan känna sig
uppmuntrade att begå våld mot religiösa sammankomster eller individer.
Koranbränningarna har väckt debatter
om vad som är yttrandefrihet och hatretorik. Det fria ordet är ett
grundläggande värde för det svenska samhället. Koranbränningarna har dock
avslöjat skillnader mellan yttrandefrihet och minoriteters rättigheter. Detta
har utlöst oroligheter i den västerländska och muslimska världen, och försatt
Sverige i en diplomatisk kris.
Vi bör inte se dessa incidenter som
individer som utövar yttrandefrihet. Minoriteters liv formas av deras sociala
erfarenheter och deras interaktioner med den sociala och politiska miljön i
landet. Om sådana demonstrationer framkallar hat och orsakar nöd, är
minoriteternas psykosociala välbefinnande i fara.
Koranbränning är en extremistisk
handling. Det utlöser våldsamma protester som väcker allvarliga säkerhetshot. I
Sverige tyder den absoluta friheten att bränna heliga böcker på att det fria
ordet går före respekten för minoriteters religiösa värderingar.
Om det fria ordet inte har en gräns
är religiösa/kulturella värderingar, tillhörande kollektiva känslor och
mångfald meningslösa. Ett progressivt mångkulturellt samhälle måste prioritera
att tolka lagen till folkets bästa och deras holistiska välbefinnande. Den
måste dra en gräns bortom vilken "lagen om yttrandefrihet" kommer att
respektera "lagen om hatretorik".
Det är värt att notera att de som
brände Koranen inte var svenskar. Det tyder på att utomstående kan utnyttja
Sveriges yttrandefrihetslagar. Svenska och danska vänner berättar att några har
försökt avleda allmänhetens uppmärksamhet från demonstrationer genom att
använda musik eller sång. Tyvärr lyfte inte media fram dessa ansträngningar för
att eskalera situationen. Media har istället gett oproportionerlig
uppmärksamhet åt de människor som bränner Koranen. Sådan okänslighet förstärker
sociala och politiska spänningar.
Media bör presentera olika röster,
utbilda människor och bidra till mångkulturella demokratiska värden.
Rättigheter och skyldigheter bör utövas tillsammans. En rätt till
yttrandefrihet innebär ett ansvar för fred, utbildning och samhörighet. Om
offentlig demonstration av hat tillåts bör mediebevakningen vara i det
mångkulturella samhällets bästa och överensstämma med landets övriga
antidiskrimineringspolitik. Sverige bör därför se över sina
yttrandefrihetslagar i linje med sitt samtida mångkulturella samhälle och
prosociala inställning till att välkomna minoriteter.
Många delade sociala aktiviteter i
Sverige, som sport, festivaler och språkcaféer, förbinder människor och formar
deras sociala värld. Mångkulturella samhällen är det bästa institutet för att
lära sig konsten att leva tillsammans.
För att alla medborgare ska känna
sig hemma måste vi samexistera med en delad känsla av ansvar och ett
accepterande av våra olikheter. Vi bör stärka inkluderingen genom att föra
människor samman. Som medlemmar i en blomstrande mångkulturell demokrati, är
svenskar redo att leva tillsammans utan att smittas av hatretorik? Som man
säger på svenska: vara tillsammans (vara tillsammans).
Comments
Post a Comment